Är uppe med tuppen(eller ja, snarare Johan, fast han är på jobbet) och sitter med en kopp kaffe. Sådana här tidiga mornar saknar jag cigaretter, inte nödvändigtvis för att jag är röksugen eller ens tycker att det är gott längre, utan mer för känslan. Tror det beror mer på situationen än abstinensen.
Just nu håller jag på att packa inför flytten, kartongerna står staplade och den trasiga BODÖ-stommen skall så snart kontainern kommer åka ut. I fönstret ser jag en orange morgonsol stiga över ett daggit Bergsjön. På onsdag flyttar jag och Johan ihop, det känns lite overkligt på flera sätt. Dels för att jag aldrig varit så här kär tidigare och dels för att jag känner mig så genomlycklig trotts skolstressen.
Jag kommer behöva förlänga en kurs för att få godkänt i den, det i sig är inte så farligt utan det som stör mig är den negativa inställningen som min projekthandledare haft hela terminen, känns som om hon bestämt sig från början att jag inte skulle lyckas.Hate when people do that, men det ger mig samtidigt en kick och en vilja att bevisa "Jag är bättre än du tror". Den känslan grundar sig med största sannolikhet i barndommen och viljan att motbevisa min fars och min styvmors tankar om mig. De trodde och sa att jag skulle bli precis som min kusin, åka runt på behandlingshem och ungdomsanstaltet för "missanpassade barn" om jag flyttade till min mor när jag var 13. Men tji fick dem, jag gick ut skolan med minsta betyget VG.
Utöver min flytt saknar jag lite att umgås med vänner, det har varit alldeles för mycket i skolan. För en stund trodde jag att jag skulle gå sönder av allt jag var tvungen att göra på grund av ändrade deadlines och dåligt planerade terminer, men jag håller ihop än. Det kan bero på att jag tillåtit mig själv ta det lugnt mellan varven och att flytten gett mig annat att tänka på. Så snart den är klar skall jag prioritera mitt sociala liv, dels kommer Hanna från Stockholm med under nästa helg, dels skall jag se till att rycka tag i och umgås med vänner jag inte träffat på länge.
Det skall hur som helst bli härligt att flytta ihop. Johan är underbar men framförallt kan vi kommunicera, vi har våra up-and-downs men i slutändan så kan vi ändå prata om det.
Det är skönt att flytta och självkänna att man flyttar med sitt sinne. Nu skall jag ägna mer tid åt mitt kaffe, sen skall köket packas ned.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)