Sitter hemma hos Johan och inväntar att han skall ha tagit sin tupplur. Utanför hör jag en blåmes och solen skiner. Skall försöka dra med Johan på en promenad efter att han vaknat och ätit lunch.
Jag har inte hunnit åka skidor än i år, något som jag är lite besviken på mig själv över. Förhoppningsvis tillåter ekonomin en liten halvdag i Ullricehamn i alla fall, typ nästa månad.
Har börjat spela Borderlands. Verkar vara ett helt ok spel med snyggt grafiskt upplägg och nice skill-träd. (kan bero på att den karaktären jag spelar kan bli Phasewalk:a mitt i en strid samtidigt som den blast som detta läge ger skadar fiender. Har kommit att bli mitt mest frekvent använda vapen.)
I övrigt rullar livet på, inget sommarjobb än, men jag söker. Var på den sabla Ductografin igår, den visade heller inget så nu blir det tillbaka till min läkare och se om vi skall gå vidare med det.
fredag 18 februari 2011
onsdag 2 februari 2011
Konsten att hitta ett sommarjobb
Nu, nuuu, snart är jag klar med komvux och kan söka till högskolan. Innan dess kommer dock en sommar och därmed måste jag ha en försörjning. Det är bra att börja i tid.
Jag tror de flesta som säger att det inte finns några jobb är för kräsna eller letar inte tillräckligt. Nog för att arbetsförmedlingens arbetsmarknadsprogram suger och får arbetslösa att jobba gratis med den enda inkomsten i form av aktivitetsstöd. Det suger, men det är tyvärr så läget ser ut just nu och det gör att vi lågutbildade lite fattigare får ta det där städvikariatet som vi verkligen inte vill ja. Som sagt, det suger.
Idag måste man tyvärr lägga ned sina önskedrömmar om att hitta det perfekta jobbet direkt och istället ge sig på bottenskrapet. Det jag tror många dock inte ser att det är en stege upp mot bättre. Man behöver inte bli fast i skitjobbsträsket, men så länge man inte har något annat så är det det man får ge sig in på.
Jag vill egentligen jobba med miljöfrågor, ändå finner jag mig själv sökandes jobb inom säljbranschen. Varför, jo för att det är tyvärr det jag är bra på.
Jag har letat runt bland olika företag, SIBA, Elgiganten, OnOff, IKEA, Byggmax och det gör jag av anledningen att det är det som kan ställa mat på bordet för mig. Än så länge i alla fall.
Till hösten kommer jag förhoppningsvis in på mitt program och om tre år är jag i så fall ute på arbetsmarknaden igen. Dock frågar jag mig själv, kommer jag verkligen få arbeta med min dröm eller kommer jag forsätta med det som jag inte riktigt vill men är bra så?
Det jag hoppas om mitt sommarjobb är att jag kan spara ihop en liten kassa och kanske skaffa en cykel eller kunna ta en hård räkning utan att behöva lägga upp en betalningsplan. Många klagar på att de har dåligt ställt, men om man vänder och vrider på slantarna kan man komma långt. Jag är väldigt glad över att min mor lärde mig att leva på dryga tusenlappen i månaden, en lärdom som få i min ålder har fått genomgå. Jag fick en tredjedel av det som en person som går på socialbidrag får och ändå klagade jag inte.
Regringens arbetsmarknadspolitik suger dock fortfarande, men jag får helt enkelt anpassa mig och hoppas på att Sverige gör ett bättre val om fyra år.
Jag tror de flesta som säger att det inte finns några jobb är för kräsna eller letar inte tillräckligt. Nog för att arbetsförmedlingens arbetsmarknadsprogram suger och får arbetslösa att jobba gratis med den enda inkomsten i form av aktivitetsstöd. Det suger, men det är tyvärr så läget ser ut just nu och det gör att vi lågutbildade lite fattigare får ta det där städvikariatet som vi verkligen inte vill ja. Som sagt, det suger.
Idag måste man tyvärr lägga ned sina önskedrömmar om att hitta det perfekta jobbet direkt och istället ge sig på bottenskrapet. Det jag tror många dock inte ser att det är en stege upp mot bättre. Man behöver inte bli fast i skitjobbsträsket, men så länge man inte har något annat så är det det man får ge sig in på.
Jag vill egentligen jobba med miljöfrågor, ändå finner jag mig själv sökandes jobb inom säljbranschen. Varför, jo för att det är tyvärr det jag är bra på.
Jag har letat runt bland olika företag, SIBA, Elgiganten, OnOff, IKEA, Byggmax och det gör jag av anledningen att det är det som kan ställa mat på bordet för mig. Än så länge i alla fall.
Till hösten kommer jag förhoppningsvis in på mitt program och om tre år är jag i så fall ute på arbetsmarknaden igen. Dock frågar jag mig själv, kommer jag verkligen få arbeta med min dröm eller kommer jag forsätta med det som jag inte riktigt vill men är bra så?
Det jag hoppas om mitt sommarjobb är att jag kan spara ihop en liten kassa och kanske skaffa en cykel eller kunna ta en hård räkning utan att behöva lägga upp en betalningsplan. Många klagar på att de har dåligt ställt, men om man vänder och vrider på slantarna kan man komma långt. Jag är väldigt glad över att min mor lärde mig att leva på dryga tusenlappen i månaden, en lärdom som få i min ålder har fått genomgå. Jag fick en tredjedel av det som en person som går på socialbidrag får och ändå klagade jag inte.
Regringens arbetsmarknadspolitik suger dock fortfarande, men jag får helt enkelt anpassa mig och hoppas på att Sverige gör ett bättre val om fyra år.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)