Senaste veckorna har varit hårda.
Förkylningar, min egna press och familjeproblem (vilket även inkluderar min far). Och nu blir jag antagligen arbetslös igen.
Jobbat 11 till 18, på det socialt liv och tid för mig själv. Det är inga direkta problem på den fronten förutom att jag kanske blir av med det. Ett jobb som jag verkligen brinner för.
Går och försöker fokusera på det som gör mig glad, tänker på arbetslösheten som en "arbetsbefrielse", men ibland räcker det inte till.
Var uppe vid Delsjön idag med några av mina vackra och underbara vänner. Jag märkte hur all min energi går till att hålla mig flytande på jobbet, varje samtal jag gör måste jag gå in helhjärtat i. Orkade inte hänga med i diskussionerna idag och blev lätt introvert, något som jag verkligen hatar med mig själv, så jag bestämde mig för att gå ned till vattenbrynet för att kasta macka.
Tankarna fick vandra som de ville, minnen från barndommen och när min farfar lärde mig kasta macka kom upp. Saknar honom, han gick bort för många år sedan men präglar ännu idag mitt liv. Han och min farmor är två av de snällaste människorna jag känner. Skulle nästan kunna påstå att de är mina idoler. Glada, vänliga, fulla av liv och bryr sig och respekterar om allt levande. Farmor lever ju än idag men börjar blekna. Hon är trots allt 82.
Tänkte en stund på mina vänner, utan dem vet jag inte vad jag varit idag, eller vart. Finns så många av dem som jag vill träffa mer, som jag verkligen vill spendera tid med, vill lära känna närmare. Kommer alltid finnas tid, men kanske lite mer tid nu, dock beroende av min arbetssituation.
Känns som om det finns för lite av mig, och stressen som resulterar i att jag blir introvert hjälper inte situationen. Jag vill vara glad, spontan, sprallig och rentav lite galen, men som sagt känns det inte som om jag räcker till. Jag vet mycket väl att det inte är ett tvång som någon annan än jag själv sätter, och jag måste verkligen jobba på att lära mig hantera det.
Måste även jobba på att erkänna att saker inte är så bra som jag vill att de skall verka, bli lite mer den där människan med känslor utanpå som jag mår så bra av att vara.
Det känns ändå som om jag efter lite stenkastning (för övrigt är Delsjöns stenar värdelösa att kasta, inte platta nog) har kunnat ordna upp tankarna, fått grepp om dem, och ser en lite klarare bild. Om jag får behålla jobbet skall jag nog gå ned till att bara jobba fyra dagar i veckan, om jag så måste konfrontera en hjärnskrynklare för att få igenom det. Vill inte slita ut mig helt igen när jag väl fått ordning på vardagen.
Jag skall även klättra i klippor och kasta sten oftare, men nu är prioritet ett välförtjänt sömn, imorgon skall jag ju rädda världen!
tisdag 29 juni 2010
onsdag 2 juni 2010
Vakna! Det är inte försent ännu!
Jag har sedan några veckor jobbat tillbaka på Greenpeace.
Som värvare på stan möter jag hundratals människor varje dag och varje dag förundras jag över hur lite människor egentligen har insikt i de problemen som vår gemensamma värld lider av. Det finns så många som verkligen inte har någon aning om problemen i annat än de begrepp medierna använder. Och många förlitar sig blint på massmediernas rapporter.
SVT's Vetenskapsmagasinet tog för några veckor sedan upp massmediernas ökade intresse för rapporter som visar på att människan är inte är ansvarig för klimatförändringarna och att koldioxiden inte är boven i dramat. Trots de många rapporter som visar på vårt ansvar tar de hellre fram de "nya" och "motvisande" rapporterna.
Det finns däremot en faktor dessa rapporter inte kan förneka, Hur koldioxiden blandas med vatten och bildar kolsyra.
Kolsyra är en relativt svag syra, men ändå tillräcklig för att öka dödligheten hos flertalet djurplankton med kalkskal. Och tillsammans med andra syror som bildas av svaveloxider och kväveoxider (som uppstår vis förbränning av bland annat fossila bränslen), som till exempel salpetersyra och svavelsyra kan detta leda till hundraprocentig mortalitet hos bland annat ormstjärnelarver och ett antal koraller.
Oavsett vad de olika teorierna säger om koldioxid och klimatpåverkan så kan vi inte förneka att världshaven försuras av ett ökat utsläpp av koldioxid. Det finns rapporter från bland annat Kristinebergs marina forskingscentrum i Fiskebäckskil som stödjer detta.
Med färre plankton får havets levande djur mindre att äta, vilket kan leda till ett nytt massutdöende i haven inom 50 år.
Haven skulle i teorin kunna ta upp de negativa jonerna som bidrar till försurningen, men just nu sker tillförseln av koldioxid i haven fortare än strömmarna hinner transportera det sura ytvattnet ned till de kalkhaltiga bottnarna för neutralisering.
Detta är något som massmedierna inte tar upp, och därmed har informationen svårare att nå ut till mindre miljöintresserade människor. Samhället behöver vakna, få vetta detta!
Detta är inte det enda jag idag förundras över. Något som var dag grämer mig är människors oförmåga till empati. Hur många sluter in sig i bubblor som skyddar dem från att se andra människors lidande.
Var dag kan vi läsa i tidningarna om världens konflikter, hur människor dödar varandra och torterar alla typer av levande ting. Vi ser orden, men det är få av oss som tar till oss dess betydelse. Kanske för att många inte förstår, men en hel del människor har svårt att känna empati för dem det drabbar. Varför kan man fråga sig?
Kan det bero på individualiseringen som har skett under en lång tid? Den kan ha lett till bristande engagemang för annat än den egna närmaste kretsen, en närmast satanistisk livssyn, men nu efter det tragiska som hänt utanför Israels kust verkar det som om hela världen vaknat. Konflikten mellan palestinierna och israelserna har pågått under lång tid, men nu när den har drabbat vad som var menat som en hjälpsändning verkar alla tagit fram facklor och högafflar. Oavsett vilken sida de tidigare sagt sig stå på så har kamplusten inom dem vaknat till liv.
Jag hoppas bara att det som hänt inte kommer leda till mer plittring i vår redan så sargade värld.
Uppgifterna som nått tidiningar över hela världen talar om att israeliska styrkor har bordat fartyg i hjälpsändningskonvojen Ship to Gaza på internationellt vatten. De talar om hur elitmillitärer har dödat fredliga volontärer och hur volontärer själva använt våld mot soldaterna.
Jag struntar i vem som började, jag struntar i vad som gjorts. Det enda jag önskar från djupet av mitt hjärta att världen genom denna händelse skall förstå att ingen tjänar på varken krig, förtryck eller våld.
Jag förstår ilskan från båda sidor och hatet denna tragiska händelse lett till, men genom en global smutskastningskampanj mot varandra kan vi inte nå den freden mänskligheten i så många år strävat mot.
Våld är aldrig en lösning.
Krig leder bara till lidande.
Har vi inte sett tillräckligt, har vi inte sett blodet som rinner ut från varje spricka i vår så kallade mänsklighet? Har vi inte fått nog?
Om vi människor bara öppnade ögonen, såg på varandra med nya perspektiv, nya mål och mer kärlek kan vi nå så långt. Det är aldrig för sent!
"We're fools to make war,
On our brothers in arms"
-Dire Straits, Brother in Arms
Som värvare på stan möter jag hundratals människor varje dag och varje dag förundras jag över hur lite människor egentligen har insikt i de problemen som vår gemensamma värld lider av. Det finns så många som verkligen inte har någon aning om problemen i annat än de begrepp medierna använder. Och många förlitar sig blint på massmediernas rapporter.
SVT's Vetenskapsmagasinet tog för några veckor sedan upp massmediernas ökade intresse för rapporter som visar på att människan är inte är ansvarig för klimatförändringarna och att koldioxiden inte är boven i dramat. Trots de många rapporter som visar på vårt ansvar tar de hellre fram de "nya" och "motvisande" rapporterna.
Det finns däremot en faktor dessa rapporter inte kan förneka, Hur koldioxiden blandas med vatten och bildar kolsyra.
Kolsyra är en relativt svag syra, men ändå tillräcklig för att öka dödligheten hos flertalet djurplankton med kalkskal. Och tillsammans med andra syror som bildas av svaveloxider och kväveoxider (som uppstår vis förbränning av bland annat fossila bränslen), som till exempel salpetersyra och svavelsyra kan detta leda till hundraprocentig mortalitet hos bland annat ormstjärnelarver och ett antal koraller.
Oavsett vad de olika teorierna säger om koldioxid och klimatpåverkan så kan vi inte förneka att världshaven försuras av ett ökat utsläpp av koldioxid. Det finns rapporter från bland annat Kristinebergs marina forskingscentrum i Fiskebäckskil som stödjer detta.
Med färre plankton får havets levande djur mindre att äta, vilket kan leda till ett nytt massutdöende i haven inom 50 år.
Haven skulle i teorin kunna ta upp de negativa jonerna som bidrar till försurningen, men just nu sker tillförseln av koldioxid i haven fortare än strömmarna hinner transportera det sura ytvattnet ned till de kalkhaltiga bottnarna för neutralisering.
Detta är något som massmedierna inte tar upp, och därmed har informationen svårare att nå ut till mindre miljöintresserade människor. Samhället behöver vakna, få vetta detta!
Detta är inte det enda jag idag förundras över. Något som var dag grämer mig är människors oförmåga till empati. Hur många sluter in sig i bubblor som skyddar dem från att se andra människors lidande.
Var dag kan vi läsa i tidningarna om världens konflikter, hur människor dödar varandra och torterar alla typer av levande ting. Vi ser orden, men det är få av oss som tar till oss dess betydelse. Kanske för att många inte förstår, men en hel del människor har svårt att känna empati för dem det drabbar. Varför kan man fråga sig?
Kan det bero på individualiseringen som har skett under en lång tid? Den kan ha lett till bristande engagemang för annat än den egna närmaste kretsen, en närmast satanistisk livssyn, men nu efter det tragiska som hänt utanför Israels kust verkar det som om hela världen vaknat. Konflikten mellan palestinierna och israelserna har pågått under lång tid, men nu när den har drabbat vad som var menat som en hjälpsändning verkar alla tagit fram facklor och högafflar. Oavsett vilken sida de tidigare sagt sig stå på så har kamplusten inom dem vaknat till liv.
Jag hoppas bara att det som hänt inte kommer leda till mer plittring i vår redan så sargade värld.
Uppgifterna som nått tidiningar över hela världen talar om att israeliska styrkor har bordat fartyg i hjälpsändningskonvojen Ship to Gaza på internationellt vatten. De talar om hur elitmillitärer har dödat fredliga volontärer och hur volontärer själva använt våld mot soldaterna.
Jag struntar i vem som började, jag struntar i vad som gjorts. Det enda jag önskar från djupet av mitt hjärta att världen genom denna händelse skall förstå att ingen tjänar på varken krig, förtryck eller våld.
Jag förstår ilskan från båda sidor och hatet denna tragiska händelse lett till, men genom en global smutskastningskampanj mot varandra kan vi inte nå den freden mänskligheten i så många år strävat mot.
Våld är aldrig en lösning.
Krig leder bara till lidande.
Har vi inte sett tillräckligt, har vi inte sett blodet som rinner ut från varje spricka i vår så kallade mänsklighet? Har vi inte fått nog?
Om vi människor bara öppnade ögonen, såg på varandra med nya perspektiv, nya mål och mer kärlek kan vi nå så långt. Det är aldrig för sent!
"We're fools to make war,
On our brothers in arms"
-Dire Straits, Brother in Arms
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)