Kasta sten är bra för själen

Senaste veckorna har varit hårda.
Förkylningar, min egna press och familjeproblem (vilket även inkluderar min far). Och nu blir jag antagligen arbetslös igen.
Jobbat 11 till 18, på det socialt liv och tid för mig själv. Det är inga direkta problem på den fronten förutom att jag kanske blir av med det. Ett jobb som jag verkligen brinner för.
Går och försöker fokusera på det som gör mig glad, tänker på arbetslösheten som en "arbetsbefrielse", men ibland räcker det inte till.
Var uppe vid Delsjön idag med några av mina vackra och underbara vänner. Jag märkte hur all min energi går till att hålla mig flytande på jobbet, varje samtal jag gör måste jag gå in helhjärtat i. Orkade inte hänga med i diskussionerna idag och blev lätt introvert, något som jag verkligen hatar med mig själv, så jag bestämde mig för att gå ned till vattenbrynet för att kasta macka.
Tankarna fick vandra som de ville, minnen från barndommen och när min farfar lärde mig kasta macka kom upp. Saknar honom, han gick bort för många år sedan men präglar ännu idag mitt liv. Han och min farmor är två av de snällaste människorna jag känner. Skulle nästan kunna påstå att de är mina idoler. Glada, vänliga, fulla av liv och bryr sig och respekterar om allt levande. Farmor lever ju än idag men börjar blekna. Hon är trots allt 82.

Tänkte en stund på mina vänner, utan dem vet jag inte vad jag varit idag, eller vart. Finns så många av dem som jag vill träffa mer, som jag verkligen vill spendera tid med, vill lära känna närmare. Kommer alltid finnas tid, men kanske lite mer tid nu, dock beroende av min arbetssituation.
Känns som om det finns för lite av mig, och stressen som resulterar i att jag blir introvert hjälper inte situationen. Jag vill vara glad, spontan, sprallig och rentav lite galen, men som sagt känns det inte som om jag räcker till. Jag vet mycket väl att det inte är ett tvång som någon annan än jag själv sätter, och jag måste verkligen jobba på att lära mig hantera det.
Måste även jobba på att erkänna att saker inte är så bra som jag vill att de skall verka, bli lite mer den där människan med känslor utanpå som jag mår så bra av att vara.

Det känns ändå som om jag efter lite stenkastning (för övrigt är Delsjöns stenar värdelösa att kasta, inte platta nog) har kunnat ordna upp tankarna, fått grepp om dem, och ser en lite klarare bild. Om jag får behålla jobbet skall jag nog gå ned till att bara jobba fyra dagar i veckan, om jag så måste konfrontera en hjärnskrynklare för att få igenom det. Vill inte slita ut mig helt igen när jag väl fått ordning på vardagen.
Jag skall även klättra i klippor och kasta sten oftare, men nu är prioritet ett välförtjänt sömn, imorgon skall jag ju rädda världen!