Det är som ett stilla vemod, en lycka som inte får blomma ut. Jag känner mig lite som en fågel som fastnat i ett nät, jag är fri men jag sitter fast.
Tror mitt liv bara saknar hänsynslös passion och varma promenader på ljum asfalt.
Ett hösttecken.
Ibland blir man lite smånostalgisk och tänker tillbaka på en underbar tid i Lysekil med vänner och förälskelser, men det är långt borta nu. Människor växer, förändras, flyttar och detta inkluderar även mig.
Jag vill vara älskad, passionerad och helgalen igen! Prata bort hela nätter, ligga i en filthög med vänner under en glittrande stjärnhimmel. Antagligen är jag lite för romantiskt lagd för mitt eget bästa men det är en del av mig som jag inte skulle kunna existera utan.
Jag vill hitta någon som är pysslig, som vill gå långa promenader med mig, som älskar livet och oförutsägbarheten i det. Bara att få vandra i en varm mössa, kasta löv på varandra, göra lövkronor, ja allt det där som man bara ser människor i reklam och film göra. Jag skulle ge mycket för en sån dag och en kväll efter dem med varm choklad och stjärnskådning.
Jag är Vacker, jag är Fenix men just nu en ganska nöjd Fraggel bara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar