"And the hardest part
Was letting go not taking part
You really broke my heart"
-Coldplay, The Hardest Part
Saker börjar mer och mer gå framåt och uppåt. Har fått ett vikariat på en helt underbar förskola, och kommer så vida arbetsförmedlingen går med på det även få praktik där. Detta innebär att jag kommer "typ" jobba heltid med något jag älskar, barn.
Har funderat en hel del på det där med sjuksköterska, vill bli det tror jag i alla fall. Det känns spännande. Dock har det börjat luta lite åt att arbeta med barn. Att få se en individs utveckling, ibland bara ett steg, ibland ett rejält skutt, är otroligt givande.
Något jag vet att jag skall göra till våren om jag inte kommer in på KomVux är att så här långt mönstra och förhoppningsvis göra lumpen. Planen är att åka på utlandstjänst. Jag har nu tagit steget och fyllt i ansökan för tjejer om mönstring. Egentligen gillar jag inte krig men anser att soldater behövs för att stabilisera läget på oroliga platser. Helst skulle jag vilja göra en civiltjänst men jag måste veta om jag skulle klara av det. Kanske sjuksköterskepraktik inom försvaret?
Det känns lite spännande att kanske göra lumpen, men jag vet att jag skulle klara det bara att jag kommer in. Har jag klarat mig genom det livet jag levt hittills så klarar jag allt. Även om jag ibland tvivlar på mig själv vet jag att inom mig finns en jävla stark tjej med mycket att ge.
Oavsett vad folk kastar på mig, kommer jag stå.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Bra med inspirationer och mål. Jag tror mer på sköterska än militär även om du klargjort tankarna bakom.
Alltid glädjande att höra om ens vänners inspirationer, idéer och mål.
Jag kommer i vilket fall behöva göra lumpen för att ha en chans för att få utlandstjänst. Kommer försöka komma in som sjukvårdare eller något liknande. Sen verkar det som en utveckande och bra verklighetsflykt. Jag vill trotts allt veta vilka "värden" jag har. Klarar jag lumpen är jag hård.
Skicka en kommentar