Laat ontbijt

"Sen frukost" på nederländska.
Jag har blivit bättre och bättre på det här med frukost. Kan bero på att jag inte sover bort hela dagar(idag räknas inte, första ensamma morgonen på flera veckor) och har fått bättre självbild på senare år.

Linda åkte hem igår, vilket gav mig en stund för mig själv. Musik i öronen, en bussresa och en promenad genom ett kulturkalasigt Göteborg. Ibland kan det vara så skönt att promenera i ensamhet mitt i en folksvärm. Titta på människor, insupa doften av kroppar som rör sig förbi, bara vara. Jag älskar att umgås med mina vänner och(i alla fall större delen av) min släkt, jag älskar närhet och jag älskar när mina nära mår bra. Det är väldigt sällan jag verkligen känner ett behov av att bara få vara ensam, men igår var det verkligen behövligt.

Efter att ha umgåtts med väldigt många olika människor upptäckt att jag är ganska lugn och ändå rätt sällan blir nervös. Ett undantag är såklart min biostress. Och om jag nu blir stressad så är det i de flesta fall inte till den ringa grad att det påverkar min tillvaro på ett negativt sätt. Jag tror allt har sin grund i min fars beroende. Att lära sig som barn att man aldrig kan förutse någons beteende leder delvis till högre halt stresshormoner, men även till ett nästan överdrivet konsekvenstänkande.
"Om jag först tyst sköljer av tallriken, sedan försiktigt öppnar diskmaskinen och ställer in tallriken för att sedan ännu försiktigare stänga diskmaskinen igen så kanske de inte ser mig." Men tänk om jag spolar med kranen för mycket så det stänker, då blir de arga för att det blir blött på golvet" "Eller om jag för för mycket oväsen, då kommer de skrika på mig" "Eller gör allt för långsamt, då tycker de att jag är lat."
Varenda steg, varje rörelse, alla moment. Allt analyseras utifrån risker, händelseförlopp och vad som kan gå fel. Än idag är det nästan samma sätt mina tankebanor fungerar på. Skillnaden är att jag kan stänga av det idag, det kunde jag inte som barn, men jag tror stt den här typen av analyser i vissa fall kan vara bra, som i en stressad situation eller vid en olycka.
När jag och min fru krockade så började hjärnan arbeta nästan direkt, först var jag bara chockad sen tänkte jag efter vad man skulle göra, ringde min mamma och fick reda på vilka papper som skulle fyllas i. Fyllde i dem åt både Hanna och den andra tanten. Lugnade Hanna. Behöll ett nästan psykotiskt lugn. Det skrämde mig lite att jag var så kall över hela situationen. Även när vi satt på pendeltåget in till Stockholm för att få tag på den nedrans medicinen var jag fortfarande kall och lugn.

Nä, nu skall jag ta en långdusch och bli en färgglad hippie igen. Funderar på att kanske bordera något nytt på mina byxor... får se.

Home, but still not in peace

Kom hem för en vecka sedan efter varit på resande fot sen 24 juli, och nu har haft släktbesök sedan jag kom tillbaka. Jag har inte varit själv på flera veckor vilket för mig inte är något problem, man kan väl säga att jag är härdad efter samboskap och kollektivboende.
Min resa har bjudit på härliga återseenden, nya bekantskaper, en mindre bilolycka, en stycke långpromenad i Pride-paraden och ett härligt samtal med en helt främmande kvinna på bussen till Karlstad. Besökte inte alla platser jag tänk mig, men jag får göra ett nytt försök nästa sommar.

Jag har även kunnat konstatera att privatiseringen av Apoteket är det sämsta som kunnat hända vården. Apoteken har idag ingen som helst kontakt med varandra vilket leder till att man får åka till varenda apotek och leta mediciner istället för att personalen med ett par enkla knapptryck kan spåra vilket apotek som har det sagda läkemedlet i lager.
Ytterligare en anledning till att rösta rött.

Hamnade även på en lite random konsert i Rosersbergs skogar. Ett par vänner till min fru som hade höstfest med livebandspelningar. Röd musik, hardcore och rock n' roll bjöds det på. Fick även agera eldvakt när hon hade sin uppvisning med stav. Trevligt kalas!

Tillbringade även en kort tid i Värmland efter att besökt Stockholm. Lite skillnad på samhällsstorlek.
När jag skulle återvända till Göteborg fick jag med mig min kära moder från skogarna. På vägen ned kände jag verkligen hur mycket jag saknat(och fortfarande saknar) mina vänner här nere. Blev lite tårögd och känslomässig där en stund.
Följande vecka bjöd på besök hos min mors mostrar och en av hennes fastrar(kanske till och med den enda). Det var riktigt härligt att få umgås själv med mamma en miljö där jag kände mig hemma.

Min mor åkte hem i lördags och samtidigt kom min kusin ner. Åkte med till Bloms i Mellerud och åkte tillbaka med Linda till Göteborg. Vi tog en tripp via Uddevalla och sa hej till några gamla vänner som bor där. En snabbvisit och sen vidare ned till Götet för att gå på Smulans utflyttningsfest. Blev inte allt för sent när vi kom hem.
Igår gick vi på bio(efter haft krångel med kusins lila Polo. Förhoppningsvis var det bara dåligt med vatten i kylaren.
Filmen vi såg var Trollkarlens lärling, en bra film i klassisk Disneyanda med Nicolas Cage. Lagomt mycket specialeffekter, löpande handling och lite oväntade vändningar. Och nörderier, fysiknörderier!

Idag skall vi ned på stan en sväng och glo i affärer.

Känner fortfarande inte riktigt att jag har landat hemma. Inte träffat de jag brukar se i alla fall minst en gång i veckan. Hanna och I-or är väl lite svåra, de åker runt i Spaniens soliga landskap. Bastards!
Trots att jag är hemma saknar jag mina vänner. Det är så klart jättetrevligt med besök, men tre veckor utan de jag håller nära här nere gör mig lite sentimental och fylld av saknad.

Jag är hemma, men har fortfarande hemlängtan.
Resan var bra.