Laat ontbijt

"Sen frukost" på nederländska.
Jag har blivit bättre och bättre på det här med frukost. Kan bero på att jag inte sover bort hela dagar(idag räknas inte, första ensamma morgonen på flera veckor) och har fått bättre självbild på senare år.

Linda åkte hem igår, vilket gav mig en stund för mig själv. Musik i öronen, en bussresa och en promenad genom ett kulturkalasigt Göteborg. Ibland kan det vara så skönt att promenera i ensamhet mitt i en folksvärm. Titta på människor, insupa doften av kroppar som rör sig förbi, bara vara. Jag älskar att umgås med mina vänner och(i alla fall större delen av) min släkt, jag älskar närhet och jag älskar när mina nära mår bra. Det är väldigt sällan jag verkligen känner ett behov av att bara få vara ensam, men igår var det verkligen behövligt.

Efter att ha umgåtts med väldigt många olika människor upptäckt att jag är ganska lugn och ändå rätt sällan blir nervös. Ett undantag är såklart min biostress. Och om jag nu blir stressad så är det i de flesta fall inte till den ringa grad att det påverkar min tillvaro på ett negativt sätt. Jag tror allt har sin grund i min fars beroende. Att lära sig som barn att man aldrig kan förutse någons beteende leder delvis till högre halt stresshormoner, men även till ett nästan överdrivet konsekvenstänkande.
"Om jag först tyst sköljer av tallriken, sedan försiktigt öppnar diskmaskinen och ställer in tallriken för att sedan ännu försiktigare stänga diskmaskinen igen så kanske de inte ser mig." Men tänk om jag spolar med kranen för mycket så det stänker, då blir de arga för att det blir blött på golvet" "Eller om jag för för mycket oväsen, då kommer de skrika på mig" "Eller gör allt för långsamt, då tycker de att jag är lat."
Varenda steg, varje rörelse, alla moment. Allt analyseras utifrån risker, händelseförlopp och vad som kan gå fel. Än idag är det nästan samma sätt mina tankebanor fungerar på. Skillnaden är att jag kan stänga av det idag, det kunde jag inte som barn, men jag tror stt den här typen av analyser i vissa fall kan vara bra, som i en stressad situation eller vid en olycka.
När jag och min fru krockade så började hjärnan arbeta nästan direkt, först var jag bara chockad sen tänkte jag efter vad man skulle göra, ringde min mamma och fick reda på vilka papper som skulle fyllas i. Fyllde i dem åt både Hanna och den andra tanten. Lugnade Hanna. Behöll ett nästan psykotiskt lugn. Det skrämde mig lite att jag var så kall över hela situationen. Även när vi satt på pendeltåget in till Stockholm för att få tag på den nedrans medicinen var jag fortfarande kall och lugn.

Nä, nu skall jag ta en långdusch och bli en färgglad hippie igen. Funderar på att kanske bordera något nytt på mina byxor... får se.