Trasigt

Har haft en tillfällig dipp i mitt humör. Största delen beror nog på att Hanna(även känd som min fru) i Stockholm varit med om en ridolycka. Jag bryr mig väldigt mycket om de människorna jag har i min närhet, och när de har det svårt så påverkar det mig. Till råga på allt har jag haft en förkylning som legat i kroppen men som äntligen brutit ut nu coh jag är på bättringsvägen. Mycket té, honung och menthol i alla dess slag har drivit ut den. Till mesta dels i alla fall, har något litet kvar i halsen och ena örat som idag gjorde mig yr.
Den här sommaren ar varit underbar. Jag har träffat många nya människor och tillbringat tiden med de jag redan håller av.
Mitt liv har sedan jag äntligen fick eget boende tagit ett ordentligt uppsving. De bra dagarna är långt många fler än de sämre. Jag har väl kommit lite till insikt att jag måste driva det här glädjehjulet själv och ingen oavsett hur mycket jag älskar dem eller hur mycket de bryr sig om mig kan göra det åt mig. Livet kanske inte alltid är lätt, underbart och roligt, men att ändå tänka på när det är som bäst gör det långt mer än uthärdligt. Att våga släppa taget om tryggheten vi alla söker har gjort mig lyckligare. Jag lever för varje dag, även om de är fulla av hemskheter så är det ändå en sådan dag som får mig att uppskatta de bättre.
Jag har börjat mer och mer gå på mina impulser, jag gör det som känns rätt. Konsekvenserna är jag och endast jag ansvarig för, men det är värt det.

På fredag skall jag åka upp till Stockholm och hälsa på underbara Hanna, tredje gången i mitt liv jag besöker huvudstaden. Det skall bli en härlig tripp och ett underbart återseende.

Nu skall jag undersöka om jag skall äta hemma eller på stan innan långsvärdsfäktningen. Skall bli skönt att röra på sig även om jag inte vet hur mycket jag kommer orka.

Jag älskar mig själv, mina vänner och även de deppigaste av dagar, det ger livet en underbar nyans!