Börjar äntligen må lite bättre. Låg hela natten med hög feber och ledvärk. Måste råkat ut för förkylningen från helvettet. Problemet är dock att jag inte har typiska förkylningssymptom utan mest är lite täppt i näsan.
Kemiprovet gick käpprätt åt helvette. Jag har aldrig varit med om ett så stort prov på den korta tiden vi hade och jag kan heller inte påstå att det gick dåligt för att jag inte pluggade. Kändes lite som om vår lärare snarare ville visa hur duktig han var på att göra prov och hur avancerat han kunde göra det, framför att ge oss en möjlighet till betyg. Gick inte bra för någon i klassen.
För mig startar så klart det klassiska fraggel-tänket. Är jag bra nog? Kommer jag klara omprovet? Jag suger. Ja, allt det där som jag egentligen vet inte stämmer.
Mattematikprovet missade jag igår, detta på grund av sjukdom, lite dålig timeing att bli sjuk nu. Dessutom vill jag åka till Linköping på fredag, men kommer antagligen inte vara frisk tills dess.
Jag är glad att jag ändå orkade mig ut igår för att fira Saara, kändes bra att styra upp lite och få uppskattning för det.
I övrigt travar livet på i rasande takt, inte alls lika dåligt som jag kanske får det att framstå som i tidigare textstycke. Jag har gjort nya bekantskaper och börjat träna igen, känner dock att jag inte umgås hälften så mycket med de som förtjänar dubbelt så mycket uppmärksamhet som jag ger dem. Jag brukar dock vara riktigt duktig på att klämma in småvisiter i mitt schema, men i många fall känns det inte tillräckligt.
Mycket som mitt liv saknar just nu är passion, gränslös sådan. Får jag bara bukt på min stressnivå tror jag dock att det mesta kommer ordna sig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar