Trygghet i osäkerheten

Hemma från jobbet idag, njurarna är verkligen inte som de skall. Vaknade vid 04-05 och kallsvettades, gjorde så ont att jag var illamående. Flera gånger på väg att springa upp för att kräkas. Jag är så trött på det, kan jag inte bara få en vanlig förkylning med lite snuva eller bara bli frisk? Men man skall aldrig förvänta sig för mycket.
Har blivit lite bättre nu, men väntetiden på remissen är 2-4 månader. Jag får göra som vanligt, bita ihop och överleva det. Allt kommer lösa sig på bästa sätt när man kämpar för något man vill.

Jag känner mig verkligen så bortkommen ibland, ensamheten och tomheten tar över mig, men helt plötsligt ser någon mig. Den känslan älskar jag, som en varm vind under mitt skinn, pirrande och energigivande väcker den mig och jag återvänder till livet. Det är verkligen underbart, som en världslig kärlek som projekteras rakt in i mitt hjärta, min själ.
Jag vill bara ut, dela med mig av ljuset och kärleken jag har inom mig.
Skämma bort någon med en gnutta överflödig men förtjänt kärlek.
Bara för att överleva.
Bara för att ge.