Gårkvällens avskrivning

Rotlös, det är så jag känner mig. Inte hemlös, inte oälskad utan rotlös. Jag känner inte den där familjära känslan, den som gör mig trygg. Jag är flocklös.
Nej, det är inte helt rätt det heller, jag har vänner som jag vet bryr sig om mig och tänker på mig, men jag har verkligen inte den där typen av villkorslösa relation till någon som är en sorts trygghet för mig. Hela tiden känns det som jag kämpar, hela tiden för att hålla mig kvar på den lilla stock som håller mig över ytan. Jag har svårt att gitta tryggheten i mig själv, men just nu har jag tagit ett stort steg framåt och jag kan inte förväntra mig annat än att jag skall reagera starkt.
Jag har haft otroliga motgångar i mitt liv, flera som jag tror få skulle kunna klara sig genom, men på något jävla mirakulöst sätt lyckas jag ändå. En nedrans turgumma.

Läget börjat stabilisera sig lite, jag är inte i lika mycket blåsväder som jag varit. Mitt liv har förändrats mycket åt det positiva hållet sedan jag tog mitt pick och pack och drog från Värmland. Jag har blivit av med större delen av min bitterhet, om än en del människor i extremfall kan dra fram den, men den dominerar inte mitt liv. Jag går inte in i en situation och ser mig själv som direkt utstött, för det är jag inte, jag har lika mycket rätt som alla andra att yta min bit av denna kaka kallad livet.
Jag tar heller inte människor i min omgivning för givet, tyvärr har det kommit på senaste tiden annars hade mycket kunnat vara annorlunda idag. Istället är jag rädd för att jag blivit för inriktad på att JAG inte skall vara en belastning för någon annan än möjligtvis mig själv. Mina problem är mina problem och det är bara jag som kan påverka min situation. Tyvärr ät jag inte lika handlingskraftig som jag hade velat vara. Jag hade velat ta bra mycket större risker i mitt liv och påverka min situation mer radikalt, men min forna osäkerhet och min lite lätt vridna självbild håller mig tillbaka. Jag grundar mina beräkningar på worst-case-scenario, inte orealistiskt negativt, men ändå tillräckligt för att påverka mitt dagliga liv. Jag önskar att jag kunde vara lika glad, positiv och självständig som jag har ett mål att bli.
Jag är stark i mig själv, det är en bra grund att stå på, jag måste bara lära mig bygga rad för rad och inte lite sporadiskt överallt. Struktur i livet. Ett jobb, en fast ekonomi och en bostad är det mest väsentliga just nu. Normala sovvanor är också en stor del av detta.

Jag hade velat göra så mycket mer, våga säga rätt ut, vara lika rättfram som jag önskar att min omgivning skall vara. JAG måste låta andra lära känna mig, jag vill men är jävligt feg.
Jag vill ha en plats i solen men är rädd för dess strålar.