Dags att leva som vi lär

Sverige är idag ett land som har en utsläppsnivå av koldioxid som tillhör en världens lägsta och en klimatpolitik få kan mäta sig med. Vi är på god väg att uppnå de miljömål som Sverige antagit sig.

Detta samtidigt som det statligt ägda Vattenfall äger fem kolkraftverk i Tyskland som släpper ut en och en halv gånger så mycket (ca 75 miljoner ton) koldioxid som hela Sverige tillsammans.
"– Vi har gett Vattenfall stor frihetsgrad, säger Reinfeldt." till Sydsvenskan

Tidigare i vår besökte även Maud Olofsson (C), vice statsminister, partiordförande för Centerpariet och näringsminister, Sydafrika där hon avgav ett löfte.
Världsbanken skall besluta om ett lån till Sydafrika som bland annat kommer finansiera byggnationen av världens fjärde största kolkraftverk i landet. Detta kommer, genom Mauds löfte, Sverige att stödja. Detta enda kolkraftverk kommer släppa ut 25 miljoner ton koldioxid, vilket motsvarar hälften av vad Sverige sammanlagt släpper ut på ett år.
I frågan har ett krav till Världsbanken framlagts där ett 80-tal afrikanska miljö- och medborgarrättsorganisationer motsätter sig lånet. Även länder som USA och Storbritannien har visat viss skepsis till jättebygget.
En viss del av summan kommer även gå till utbyggdnation av Sydafrikas kärnkraft.

Man kan fråga sig, hur kommer det sig att Sverige, som prisas för sin klimatpolitik, stödjer kraftiga utsläpp utomlands samtidigt dagens delar av sittande regering säger nej till snabbtåg? Att arbeta mot de 16 nationella miljömålen och samtidigt stå bakom något som kan komma att bli ett av världens största kolkraftverk? För att inte tala om det statligt ägda Vattenfall som räknas till en av Europas största miljöbovar.

Är allt detta i linje med Sveriges 16 miljömål?
Sveriges 16 nationella miljömål



Merläsning:
Fria tidningen - Sverige säger ja till sydafrikansk kolkraft.
DN - Signerat, Kolkraft: Där men inte här
Sydsvenskan - Fritt fram för mer kolkraft.
Newsmill - Ludvig Tillman och Patrik Eriksson från Greenpeace, Därför stänger vi ned Vattenfall

I wan't more

Mer, mer, mer!
Jag vill ha mer samvaro med bra människor!
Varit på GothCon i påsk. Fruktansvärt bra tillvaro, massa människor man känner från innan men ändå nya kontakter. Jag jobbade i receptionen och spelade åtminstone ett brädspel.
Träffade dessutom en kille från Stockholm som bland annat deltog i lajvet, Jonas. Definitivt en människa jag vill träffa mer. Lagomt nördig, bra musiksmak och väldigt eldig och bra. Jag måste planera in tid att spendera i Stockholm, vill absolut lära känna honom. Sen var det allt för länge sedan jag hälsade på min fru!

Var på en jättefin vårpromenad igår med Oskar. Solen sken inte och jag var lite väl trött för mitt eget bästa, men den friska luften gjorde att jag piggnade till. Efter det blev det awesome potatisgratäng med film och sedan en minst lika god äppelpaj. Filmen, Into The Wild, är en fruktansvärt bra skildring av en verklig persons resa, flykt från ett våldsamt matrealistiskt samhälle och sökande efter lycka.
Den, äppelpaj, trevligt sällskap och långa bra samtal var verklien guld i mitt nu fortfarande ganska stressade tillstånd.

Idag var jag till Model Lab med allrafinaste Irem och tog bilder, självbejakande och en underbar boost för mitt självförtroende.
Kvällen spenderade jag med mer intressanta människor (värmlänningar allihopa faktiskt) och trevliga samtal.

Nu skall jag alldeles strax på dejt med kudden. I morgon kommer lillebroder Jonas och då blir det att hänga med i tonårstempo!

Gillar min tillvaro!

Envis in i det sista

Jag vill bara visa dig nåt stort
Jag kanske har nåt som du beundrar
- Lars Winnerbäck, Fribiljett mot himlen

Det är märkligt.
Hur människor föredrar lögnen framför den hårda sanningen.
Drömmar om en perfekt liv framför ett trasigt men ack så färgsprakande.

Jag var och mönstrade i fredags, men allt fallerade hos psykologen.
Jag var ärlig, fullt ut. Berättade om mitt liv utan att försköna det eller måla ut. Svarade plikttroget och utan en enda lögn. Mitt förgångna, nuet och framtiden.
Jag anade att det var här om någonstans min önskan om att göra lumpen skulle blockeras, och likväl gjorde.
När hon sagt att hon inte kunde släppa mig vidare till måndagens fys-tester med argumentet att jag "har en kris för nära i tiden" så frågade hon mig hur det kändes. Jag förklarade för henne att det var det här samtalet som jag varit mest nervös inför, men ändå valt att vara ärlig under. Med ett leende sa hon ord som visade uppskattning för min uppriktighet, då ställde jag henne inför en fråga som hon inte hade några svar på. "Hur många tror du kommer in här och är lika ärliga som jag?"
För det är just det.
Hade jag ljugit, använt allt jag lärt mig som säljare, så hade just det samtalet inte varit något problem. Jag hade kunnat vara vem som helst med ett perfekt liv utan motgångar.
Det är mina prövningar som gjort mig till den jag är, det är genom dem jag lärt känna mig själv och andra och det är genom dem jag överlevt.
Jag är en överlevare och det kan ingen sticka under stolen med.
Jag är mina upplevelser och mina dåliga sidor likväl som jag är mina styrkor.

Jag tänker komma tillbaka, tänker försöka fram till det inte finns något hopp. Om ett eller två år kommer jag söka igen. Jag är den jag är och ingen människa eller myndighet i världen kan förstöra mina drömmar.

Våren är här och jag står fortfarande upp.