Julen har kommit och gått och jag står fortfarande upp. För att vara jul så har det varit en helt ok tid. Mysigt och så nere i Halmstad hos Johans föräldrar, tyvärr så har ingen som helst julkänsla infunnit sig utan bara ett stilla vemod. Jag antar att det är resultatet av för många dåliga minnen förknippade med jul.
Oavsett hur mycket jag vill intala mig att det har gått bra så är jag verkligen inte nöjd med känslan i efterhand. Jag vill fira en mysig jul, det behöver inte vara något extravagant, och jag vill komma ut efter nyår och känna "Ja, det här var ju trevligt". Jag tror det är en sak som jag får jobba med ett tag.
Just nu nöjer jag mig med att skriva novell på novell med vemodskänslan som tema just för att bli av med den. Att skriva och applicera tankar på andra "karaktärer" än mig själv är en skön känsla. Jag distanserar mig till det som är svårt, jobbigt samtidigt som jag får utlopp för känslan och får en chans att uttrycka mig utan att själv bli ifrågasatt. Och även kunna bearbeta vidare känslan. Att skriva med en inlevelse och låta dessa medium ta sig förbi svårigheten hjälper mig väldigt mycket.
Får se om det blir att jag publicerar något framöver, i många fall är det bara lösryckta stycken och meningar, i andra ganska bra korta "stämningstexter" eller noveller som det också kan kallas.
Och nej, ingen anledning att överanalysera skrivet material. Ibland skriver jag för att det är roligt med(faktiskt för det mesta).
Jag tror att känslan som julen lämnat kvar kommer lägga sig så snart vardagsrutinerna kommer igång igen, det är just vid sådana här tillfällen jag tvingas inse hur viktiga rutiner är för mitt välmående. Jag behöver dem för att fungera och desto bättre jag blir på att lägga upp rutiner, desto bättre verkar jag må.
Well, tillbaka till skrivarstugan.
God jul eller något!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Stilla vemod är väl ett bra steg framåt.
Mysigheten uppnås i min erfarenhet oftast bäst när man inte tänker så mycket på det. Det kommer :)
Skicka en kommentar