Jag älskar att skriva. Det är mitt kreativa utlopp, men alltför ofta har jag känt mig begränsad utan att veta varför. På senare tiden har jag försökt gräva ned mig och hitta varför jag ibland inte alls kan skriva.
Både när jag skriver och läser upplever jag känslor, ju starkare de är desto bättre är texten i mina ögon. Jag vill bli berörd, men det kräver rätt ordval i en text.
Innan jag hittade fantasyförfattaren Charles de Lint hade jag ingen referens, jag har tidigare stött på författare son skrivit en bok som passat min smak, men aldrig mer än det. Charles de Lint ändrade på det.
De Lint skriver målande, fast inte på ett dammtråkigt beskrivande sätt utan snarare nästan poetiskt. Han väljer sina ord noga och träffar rakt in i mitt känslocentrum.
När det gäller författare är han min förebild.
När jag sitter och skriver känner jag mig ofta begränsad av mitt ordföråd, jag får ofta använda synonym-ordlistor för att träffa rätt punkt. Och när det kommer till min engelska är den undermålig. Jag har skrivit mycket i perioder men aldrig aktivt försökt utveckla min skrivarpalett. Det jag går på är känslan som ett ord, en mening, ett stycke inger, men för att komma framåt behöver jag utveckla mitt språk.
Jag vill beröra och samtidigt leva upp till mina egna förväntningar på en text.
Jag vill kunna skriva rakt in i mina läsares hjärtan.
Jag vill måla en text med känslor och träffa precis rätt.
Men för att jag skall kunna skriva måste det intuitivt kännas rätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar