Fröken eldhår brinner

Hemma på besök i Värmland nu under påsk, det känns inte alls lika vemodigt sonm jag trodde det skulle göra. Detta kan delvis bero på att våren kommer med stormsteg eller att mitt förhållande med min familj har förändrats.
Vad mina bröder växer, Jonas kände jag knappt igen när jag kom hem. Han har kommit in i puberteten och blir mer och mer lik sin större bror, Martin. Jonas har alltid haft en förmåga att läka jag avundas honom. Han är så stark i sig själv, och nu har äntligen hans självförtroende börjat blomma. Han kommer bli vacker!

Idag har jag hjälpt mamma att kratta och vårstäda lite. Som belöning har jag blivit friserad. Min nya frisyr kanske inte är så egensinnig, den är ganska direktinspirerad av den underbart vackra och starka sångerskan Rihannas korta look. Min version är dock kortare och RÖD, riktigt röd!
Djupt inom mig brinner det starka vårkänslor, jag vill bara ut i skogen springa tills mina ben inte bär mer. Har tidigare under veckorna jag varit sjuk skrivit en liten text jag tänkte publicera här och nu.

"Skogen. En flicka rusar fram, smidigt hoppar hon över grenar, fallna träd och mossklädda stenar. Det är mörkt, en sådan där gammelskog där endast det renaste av solljus tränger genom. Försiktigt filtrerat genom tusentals klorofyllstinna barr och löv. Tillsammans med henne rusar hjärtat av lycka. Frihet. Hon är långt borta från stadens bullrande tempo, långt inne i sitt innersta väsen.
Mellan träden porlar en sjungande bäck. Dess vatten är som klaraste kristall. Hoppar, leker. Under grenar, över alla hinder. Inget kan stoppa den växande ungdomen. Över vattnet flyger hon i ett enda hopp och landar på andra sidan.
Hon följer den sprundlade ungdomens lust längs med kristallvattnet vidare.

En tjärn, djupt inne, molnen tätnar och ger himlen ett sjukligt sken, en blandning av gult och lila.. Du står där och bakom ett träd och betraktar en flicka komma springande, eller är det en kvinna? Hon stannar till och ser oroligt ut över tjärnen som ligger tyst.
En vind drar över vattnet och krusar dess yta, när den når flickan sliter den tag i hennes vida kjol och får hela hennes kropp att skälva. Hon ser rädd ut, kastad in i en värld hon inte förstår.
Försiktigt tar hon ett steg, likt en rädd hind, närmare det mörka outgrundliga vattnet. Tallarna står likt en vakande mur runt henne, beredda på minsta felsteg för att sedan kunna kasta sig över hennes unga kropp. Steg för steg tar hon sig fram till tjärnen, sätter sig ned och böjer sig ut över det spegelblanka vattnet..."


Lite kreativitet publicerat, det känns bra.
Lev med våren och le. Tranorna sjunger om förändring och solen lockar med värme!