Kreativitet - Nu och då

Jag satt på en spårvagn på vägen hem igår, eller ja, hem och hem...
Att betrakta alla som kliver på i ett lagom sömndrucket tillstånd är intressant, jag märker inte av det banala, det som sker varje gång jag åker. En man kliver på för att kliva av vid ett senare tillfälle dit han ska, samma plats som han alltid åker till kanske. Däremot mannen som kliver på stämplar kortet en gång, två gånger, tre gånger utan att maskinen godkänner det märker jag av, men inte just för att han har problem, utan sättet han bemöter det på.
Han har försökt passa in i systemet, försökt göra som man bör, försökt följa de riktlinjer som är uppsatta bara för att vi alla skall fungera i ett samhälle. Det här gången fungerade det inte, trotts tre försök så ville inte systemet som han så slaviskt följer och han bemöter problemet med att räcka den blå automaten fingret.
Det är händelser som det man minns, saker som varje person kan relatera till. Jag tror de flesta kan se symboliken i det hela. Systemet är skapat som en riktlinje och som ett skyddsnät för oss, men när vi har försökt länge nog ger vi upp. En del genom att bara strunta i det, andra genom att peka finger åt systemet.

Just nu är jag kanske inte i något skapande tillstånd, men jag känner fortfarande lusten att få visa upp vad jag kan, vem jag är, vem jag varit. Den kreativitet jag utför idag är blott en smyckad tolkning av min vardag, allas vardag.
Livet kan vara så hårt och orättvist ibland, en ser man det från avstånd kanske, kanske man reagerar på ett annat sätt. Att beskriva en händelse som skett under dagen är inte det lättaste. Visserligen kan du beskriva allt i detalj men utan dem där känslan, utan den lilla symfoni av reaktioner kommer de som läser det ändå aldrig förstå. Utan symboliken och mystiken kommer de aldrig vilja läsa vidare.

I följande stycken kommer jag publicera gamla dikter och skriverier som betydde mycket för mig då. Mycket av dem är bara ordlekar och små inbakade budskap, som lyckokakor! Andra delar av dem är mörka och gestaltar det negativa i mitt liv just då.

***
(17:e mars 2008)
Dansar i månsken under nattens fallande stjärnor
Önskar kroppen inte var tömd och att jag vågade ligga still
Ensam i solsken som gör mig mörkrädd

Rädd för nära, rädd för långt borta, rädd för allt, dig
Människa du kallas under universums klara existens
Lika klar som nattens stjärnljus

Vintergatan breder ut sig med den djupaste kärlek
Som vill ges till de rädda, de kalla som inte vågar stanna
Här hos mig, dansa månen till sol

***
(25:e mars 2008)
Ord, blickar, känslor, vi kan fortsätta
Kriga till dagen tar slut och vi möter
Döden genom oss eller tid
Som rinner iväg
Likt tårar ned för röda
Kinder som rodnar

Skjuta på varandra, med mening och
Med list...
...Lust
Oh, du härliga känsla, bädda in mig i
Illskan som sliter mig
Som sliter dig
Som sliter alla
Tillsammans
Till döden

Se blodet rinna, se tårarna
Rymma från det trånga ögats vrå
En tår
Av hat
Av smärta
Av kärlek
Eller kanske bara av lycka

Stark
Stå kvar
Vilja
Våga
Viljestark kommer vi alltid vara

***
(27:e mars 2008)
Letar, söker, i den bråte som kallas jag
Av okända hot stapad på, av sinnet sviken.
Tystnad! Hjärtat talar vist om framtidens
Konsekvenser i det tomma skal som återstår
Med tystnad mellan stängda väggar, söker
Förlåtelse av mig själv och sanning
Genom ord som talar om hopp.

Res dig upp, ge mig styrkan
Som finns, den obotliga människan
Sakta sjunker in i den bekväma världen
Bort från alla äventyr, bort från Hjärtat
Som bultar hårt, det kalla universum där änglar blir
Ett med oss...