Blåögdhet och Aska

Det finns mycket jag inte förstår. En av de öförståeliga delarna i livet är mäniskor utan respekt, heder och kontroll.
Jag är en människa som ger alla en chans att bevisa att de är ”goda”, eller ja, snarare har något innanför pannbenet som de faktist använder. Jag tror gott om alla tills de bevisat motsatsen, men jag är för tusan inte dum i hela huvudet. Antingen har jag inte bevisat för dem att jag inte är en liten lanttjej som glidit fram på en räkmacka, eller så är en del endast otroligt korkade. Livets hårda skola är något jag egentligen skulle haft diplom för att jag gått. Och än en gång har världen bevisat för mig att människor är inte onda, endast deras handlingar. Dock är människor otroligt manipulativa och påhittiga, det finns många sätt att försöka rasera en människa på. Tyvärr är jag inte en människa som går på vad som hellst. Jag har ett eget sinne och ett eget tankesätt som är svårt att knäcka. Iaktaga omgivingen, se dess reaktioner, se människora handlingar och även utskillja mönster som bryts.
Människan är ett vanedjur med sina egna små ritualer och egendomliga sätt, men det finns alltid ett mönster. Bryts detta är det något som är fel. Empati handlar om att förstå människan, dess handlande och samtidigt känna med den. Genom empati får man svar på alla ”Varför?”.

Jag har blivit sviken av någon jag älskar och trots min inlevelseförmåga kan jag inte förstå hans handlande. Det är något totalt orimligt för mig.
Har ni någon gång kännt den där speciella känslan av att något är fel? Det knyter sig i magen och man känner sig allmänt olustig. Oftast brukar det vara någon bagatell, men när den följs av en i stort sett oförlåtlig och oacceptabel handling, tappar men helt och hållet greppet om verkligheten. Man förstår inte vad som händer, inte vad man tänker eller varför det har skett. Jag har trappat fotfästet, vänner försöker fånga mig, men jag faller fortare än någonsin. Liksom en tvål som endast glider ur handen, för att till sist hamna på botten av den eviga klättringens brunn. Den här gången finns inget skyddsnät eller säkerhetslina. Jag faller, men med stolthet, styrka och förståelse för vad som finns på botten.

Fågel Fenix tar ett par sista vingslag för att sedan bli till aska. Han vet att återfödelsen är nära.